Författararkiv:Berlin Calling

Amerikanen Michal Johnathon låter lite som en kombination av Pink Floyd, folkmusik och inte minst då med irländska influenser. Lite annorlunda om man säger så. Hur som helst är det utomordentligt välspelat, med en orkester här och rytmer där – och ja, till och med en barnkör, stråkar, kyrkorgel, banjo och svulstiga gitarrsolon som inteFortsätt läsa ”Michael Johnathon, mr. annorlunda, bjuder på Pink Floyd och folkmusik”

Här kommer några rader om The North Star Band, ett gäng musikanter från Alabama, som inledde sitt musicerande för 25 år sedan och egentligen inte låter som något annat – mer än att det handlar om äkta och genuin country. Typ sådant där med steel guitar, banjo och doft av sågspån och fiol. Det somFortsätt läsa ”The North Star Band gör riktig country”

DAGENS MUSIKTIPS / RECENSION: Det handlar om Chicago och ”XXXVIII: Born for This Moment”, bandets 26:e fullängsskiva (!), som släpptes lite tidigare i år när det framför allt var värme i luften. Numer har bandet svällt i antalet medlemmar, men bara tre från starten 1967 finns med; Robert Lamm, Lee Loughnane och James Pankow. SamtidigtFortsätt läsa ”Chicago kan fortfarande – jazzig västkustrock med flera hitlåtar”

DAGENS RECENSION: Inte varje dag jag får tillfälle att skriva om holländare. Men i dag handlar det om Tip Jar, ett slags musikkollektiv, som serverar americana och John Hiatt-country i en dos som faktiskt låter oförskämt trevligt emellanåt. I alla fall låtar som ”Creaking of the stairs” , ”Garden party” (inte Ricky Nelsons låt) ochFortsätt läsa ”Tip Jar – holländare som gör americana”

DAGENS MUSIKTIPS (OCH NÄSTA DAGS OCKSÅ)! Johanna Lillvik och ”The love hate syndrome”. Ny skiva och för mig en ny artist. En mångsidig sådan, som knappast sorteras in i något vanligt fack. Framför allt är det fräckt och variationsrika rytmer där det blandas friskt. Lite som en Kate Bush i högform om man säger så.Fortsätt läsa ”Dags att upptäcka Johanna Lillvik”

DAGENS POPPÄRLA! För oss som tycker om Emil Svanängen och Loney Dears musik är Henrik af Ugglas ett perfekt substitut. Det handlar om drömsk musik, lite flummigt kanske, men samtidigt mycket harmoni och hela tiden oväntade instrument som dyker upp lite här och där. Samtidigt finns lite Brian Wilson-influenser i harmonin, inte minst i ”Water”.Fortsätt läsa ”Henrik af Ugglas”

MUSIKTIPSET! Michael Veitch är en ny bekantskap, men samtidigt långt ifrån en okänd duvunge för många. Alltså en rutinerad herre, med flera skivor i bagaget och dessutom allt som hör en bra artist inkluderad: bra sångröst (typ Art Garfunkel), fina låtar och variation på hela anrättningen. Ja, till och med lite vibrationer av Beach BoysFortsätt läsa ”Dags att upptäcka Michael Veitch”

Mönster kommer från Uppsala. En kvartett som släppt en höstskiva, som åtminstone i delar påminner lite om gamle proggaren Ted Ströms musik blandat med lite psykadelia, typ ”Vinterresa” från -79 möter The Doors i högform. Bonus är att sångaren Olov Lundbergs stämma är i gränslandet till Ström, även om musiken på ”Life science” är liteFortsätt läsa ”Svenska Mönster – en kvartett från Uppsala som spelar i högsta serien”

LITE JULTIPS! Svensk folkmusik med drag av både Irland och Skottland. Ungefär så kan Göteborgsbandet West of Eden bäst sammanfattas, en sextett som precis kommit med sitt första julalbum och inkluderat finns typiska instrument, som hör genren till. Jenny Schaub sjunger och spelar dragspel på de flesta låtarna och låter precis som hämtad från ettFortsätt läsa ”Jul med West Of Eden och Thorsten”

Ja, men då var det dags för en nya zeeländare vid namn Paul Gurney och hans andra skiva i eget namn, där det serveras en slags modern americana med klassiska instrument och inte minst en aptitretande hammondorgel och bra sång. Gurney har varit aktiv sedan 80-talet ”downunder”, bland annat i bandet DeSotos. Musikaliskt handlar detFortsätt läsa ”Paul Gurney”