DAGENS RECENSION:
Inte varje dag jag får tillfälle att skriva om holländare. Men i dag handlar det om Tip Jar, ett slags musikkollektiv, som serverar americana och John Hiatt-country i en dos som faktiskt låter oförskämt trevligt emellanåt. I alla fall låtar som ”Creaking of the stairs” , ”Garden party” (inte Ricky Nelsons låt) och ”Love & understanding” är oemotståndliga. Den senare både refrängmässig och snudd på Doobie Brothers-aktig.
Det mesta är också småtrevligt, även om det sällan hettar till. Tip Jar ska förmodligen upplevas live. Men jag, som egentligen ogillar dragspel, måste säga att med Tip Jar blir instrumentet både passande och roligt. Inte minst i en del låtar med sväng.
Sammanlagt serveras tolv låtar på ”Songs of love and life on the hippie side of country” – en titel som egentligen sticker ut mest på den här skivan. Betyget blir en trea på en skala ett till fem. Det är långt ifrån så bra att jag ramlar omkull, kanske en aning för spretigt för min smak. Men hantera instrument kan bandet och både Arianne Knegt och Bart de Win sjunger mer än nödvändigt bra. Vilket även märks på ”Strong enough” och småsköna ”Easy”.
Avslutar med att påpeka att Tip Jar är för bra för att inte ges en chans. Smaken är ju som baken. Smakproven finns på Spotify och bandet måste absolut höras. Jag är lite kluven. Det kanske märks. Musik som växer? Ja, varför inte.
BERLIN CALLING 