Michael Johnathon, mr. annorlunda, bjuder på Pink Floyd och folkmusik

Amerikanen Michal Johnathon låter lite som en kombination av Pink Floyd, folkmusik och inte minst då med irländska influenser. Lite annorlunda om man säger så.

Hur som helst är det utomordentligt välspelat, med en orkester här och rytmer där – och ja, till och med en barnkör, stråkar, kyrkorgel, banjo och svulstiga gitarrsolon som inte går av för hackor. Ja, hela tiden svävar Pink Floyd över anrättningen, eller lite Alan Parsons Project om man så vill. Till detta god sång och musik, som gör att man hela tiden vill utforska mer, eftersom det samtidigt är så variationsrikt.

Musiken är samtidigt vacker, melodiös och pompös – och som jag skrev inledningsvis: annorlunda. Mycket annorlunda. Jag tror aldrig jag har hört något liknande och detta sagt i positiv mening.

”After burn” är mannens sjuttioelfte album, ungefär. Åtminstone handlar det om en aktiv musiker, som långt ifrån sparar på krutet. Kan varmt rekommenderas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: