Författararkiv:Berlin Calling

Det här handlar förmodligen om en av årets mest spännande skivor. Ta fram mixern och blanda lite Beatles, Beach Boys, The Toms, Cheap Trick, Vinyl Kings och lite powerpop-akter och du får något som liknar Richie Mayer, en amerikan som överträffar det mesta inom genren melodiös pop med finess och harmoni. Richie Mayer, en amerikanFortsätt läsa ”Richie Mayer – ett av årets bästa köp”

I går skulle Dennis Wilson ha fyllt 78 år. Beach Boys-trummisen gjorde bara en soloskiva och var på gång med en andra när han drunknade. En skiva som sedan gavs ut postumt, inklusive ”Pacific ocean blue”, en av mina absoluta favoritskivor, trots en hel del vemod och långt ifrån de toner som bandet oftast förknippasFortsätt läsa ”Dennis Wilson – 78 år i sin himmel”

Jordi Baizan är bevis på hur mycket god musik som strömmar ut ur högtalarna på andra sidan Atlanten, men som tyvärr blir oupptäckt för den stora massan på den här sidan det stora havet. Hade Texasbon varit svensk hade han förmodligen varit stor och medverkat i tv, morgonsoffor och en hel del annat medialt. PåFortsätt läsa ”Jordi Baizan, Texasbo som ger mersmak”

BERLIN REKOMMENDERAR: Peter Gallway är en rutinerad herre från USA, som gör musik som i sina bästa stunder låter lite som en korsning av Tom Petty, Bruce Springsteen, Warren Zevon och Lou Reed. Det handlar om låtar med harmoni och träffsäkra ackord. Egentligen behöver inte mycket mer sägas än rekommendationen att lyssna på ”1975” ochFortsätt läsa ”Peter Gallway – ett bra surrogat till Petty, Warren Zevon och Springsteen”

LÖRDAGSMUSIK! Duon Lowen & Navarro har jag åtminstone en cd med. På ”Horizon line” kör Dan Navarro på egen hand och gör det bra på sin fjärde soloskiva. Det handlar om lågmälda toner, som lika gärna hade kunnat vara något stort från andra sidan Atlanten. Lite singer-songwriter, bra gitarrspel, låtar med harmoni och en hesFortsätt läsa ”Dan Navarro – dagens överraskning!”

DAGENS / KVÄLLENS MUSIKTIPS! För 47 år sedan kom en skiva med Barbra Streisand, som hette just ”Lazy Afternoon”. Sedan dess har det hänt en hel del, inte minst för svenska Lazy Afternoon, som i och med ”Just as poor as before” här kommer med sin tredje fullängdsskiva. Att med ord beskriva Lazy Afternoon skulleFortsätt läsa ”Lazy Afternoon är långt ifrån bara ett album med Barbra Streisand”

En ny bekantskap från Paraply Records. Tobias Bäckstrand är namnet, som jag inte vet mer om än att han kan hantera gitarr, bouzouki och sjunga med bravur. Musikaliskt serveras en bredd som spänner via folkmusik till visa, country och en hel del sväng på vägen. ”Mörker ljus” skulle kunna vara en hit om radion baraFortsätt läsa ”Tobias Bäckstrand blandar friskt med folkmusik, visa, country – och sväng”

I går nåddes jag av beskedet att Christine McVie hade gått bort. I många år var hon en av frontfigurerna och en av originalmedlemmarna i Fleetwood Mac, en grupp som bildades redan 1967 i Storbritannien och som på den tiden levererade mer blues än pop. I USA blev sedan gruppen en av de absolut störstaFortsätt läsa ”Christine McVie är död och popvärlden har blivit lite fattigare – igen”

DAGENS MUSIKTIPS! Ännu en överraskning från fenomenala Hemifrån och Paraply Records. Ett Göteborgsband jag aldrig hade hört talas om – My Sweet Punch. Thomas Pontén (Little Green och Love On Drugs) finns med här också och med bandet serverar han pop med refräng och harmoni. Inkluderat finns även flera låtar som egentligen är för braFortsätt läsa ”Dags att upptäcka den här skivan och Göteborgsbandet My Sweet Punch”

DAGENS MUSIKTIPS! Ibland blir man lite extra glad. Förvisso är det ”Vinylskivans dag” och jag lyssnar på en CD med Love On Drugs, men det gäller att ha tålamod och det har Berlin. Åtminstone när det gäller musik som låter betydligt bättre än förväntat. I ärlighetens namn vet jag inget om Love On Drugs, menFortsätt läsa ”Love On Drugs och ”Melodies” – en liten pärla som lyser upp i vintermörkret”