DAGENS PÄRLA!
En ny bekantskap igen. Namnet är Jono Manson. En rutinerad herre från Santa Fe, men född och uppvuxen i New York, där hans första musikaliska steg togs i olika band. Numer är han studioägare, producent och dessutom har han med sig en drös egna skivor i bagaget. Nya skivan – ”Stars enough to guide me” – avslöjar en musikalitet som påminner en hel del om det som John Hiatt gör. Där till frambringas en röst, som dessutom är väldigt Hiatt-nära. Musikaliskt är det lite country, lite americana och lite smygande soul i några nummer, ja till och med rock´n roll. Hur som helst är hela anrättningen mycket välgjord, det är kompetent och en produktion som andas kvalité lång väg. Det är heller inte svårt att hitta alster som låter riktigt, riktigt bra. Just lågmälda ”Alone”, som görs tillsammans med David Berkeley är en sådan, där en slags vemod möter vacker harmoni. En av de finaste låtarna jag vet just nu.
Jono Manson har samarbetat med många storheter genom åren, inte minst T Bone Burnett, och dessutom delat scen med Bruce Springsteen, Emmylou Harris och många fler storheter, vilket intygar att det här är en rutinerad artist, trots att han nog tyvärr gått många förbi på den här sidan Atlanten.
Likväl bjuder den här skivan, nästan 30 år efter solodebuten, på en härlig mix av musik, men framför allt melodier med harmoni och en stor portion medryckande takter. ”The further adventures of goat boy and the clown” är ett tydligt exempel på 62-åriga Mansons mångsidighet, en låt som skulle passa både Tina Turner och Rolling Stones. Alltså lite rock´n roll väl värd en stor scen.
Nya skivan innehåller sammanlagt elva låtar. Egentligen finns inte ett enda svagt skivspår. Ovanligt, men sant!
Jag kan bara sammanfattningsvis säga: ”Bra jobbat Jono” och välkommen även till min spellista.
BERLIN CALLING 