ETT SKIVSLÄPP ATT REKOMMENDERA!
För bara några veckor sedan skrev jag om Boråsbandet Exit Stage Lefts första singel ”Piece of gold”, som åtminstone verkar ha påverkats av kanadensiska Rush när det gäller bandnamnet. Det var ett stycke ny musik som träffade Berlin lika snabbt som en fullödig blixt.
Den här veckan har bandets första fullängdsskiva dykt upp – och det handlar precis som på debutsingeln, som för övrigt inleder den här skivan, om progressiva toner som andas kvalitet rakt igenom. Lite Pink Floyd, lite Yes, lite gamla Genesis här och där och inte minst en ordentlig portion Rush både här och där. Lägg till detta att det unga bandet inte behöver skämmas i jämförelsen, eftersom det serveras både spelglädje och god sång – och det som jag anser: harmoni i låtarna. Alltså sådant som frambringar lycka och gör att man vill hänga med och spela luftgitarr eller använda närmaste bord som trumma.
Sammanlagt inkluderas tio välskrivna låtar på den här nya skivan, där det mest sammanhängandet är att det är väldigt melodiöst, inklusive flera låtar som kan stå på egna ben och alla förtjänar att plockas fram i närmaste radiokanal. Bara radioproducenterna upptäcker förstås! Bevis på detta är även låtar som ”End of the night”, lugna titellåten ”Appleberry trees” och avslutande ”Champs-Elysees”.
Som jag skrev senast: ett nytt ungt svensk band som spelar sensationellt fullödig progressiv rock, som lika gärna har kunnat komma från något mer välkänt band från något annat land.
Ja, jädrar hur det kan bli en helt vanlig dag och med musikanter som inger förtroende och inte minst håller de högt uppskruvade förväntningarna. Bra jobbat är min sammanfattning när det gäller Exit Stage Lefts debut, som dessutom bjuder på ett skivomslag som är lite utöver det vardagliga!
BERLIN CALLING 