LÖRDAGSTPSET:
Mellotider, men ibland faller allt på plats på annat håll. Precis som när jag hör Laurie Jones för allra första gången. Vilken röst och vilka melodier. Var har du varit tidigare i mitt liv, Laurie?
Musikaliskt påminner hon om en lite mindre bluesig Bonnie Raitt. I huvudsak handlar det om gitarrbaserade toner i ett varierat tempo, där det framför allt låter tufft, men samtidigt är mycket harmoniskt.
Skivan heter ”Dark horse” och innehåller en stor portion pop och rock, sådant där man blir glad åt – och då tänker jag i första hand på harmonin i de nio låtarna. Ett par av låtarna ger dessutom lite extra mersmak, typ inledande ”That summer” och ”Dazed”, båda givna singelspår om du frågar mig.
Som sagt en ny bekantskap, men samtidigt en rutinerad sådan, som framför allt har en röst som verkligen tilltalar fullt ut. Lite Carly Simon-stämma om jag nu måste hitta något jämförbart. Och Bonnie Raitt förstås. Det här är dessutom hennes åttonde fullängdare om jag har räknat rätt. Nu får jag botanisera vidare i allt hon har gjort tidigare.
BERLIN CALLING 