Med rötterna i punken jämförs han numer med Lasse Winnerbäck. Något som artisten från Borås inte heller beklagar. För mig var också första tanken på ”Sentimentalsjukhuset” att det låter just rätt mycket Winnerbäck – men som en sprallig och harmonisk variant – och kanske även lite Thorsten Flinck där i rösten och kanske Perssons Pack i melodierna.
Några av titlarna på debutplattan talar också sitt tydliga språk: ”Jag super mig full”, ”Utopia”, ”Det jag saknar är flickan” och titelspåret ”Sentimentalsjukhuset”. Det är berättande texter, som är både spännande och skapar funderingar. Lite som att lyssna på en ljudbok i högt tempo…
Skivan kom till efter att punkbandet Råttorna hade återförenats och kan väl bäst beskrivas som en lags svensk vispop med gitarrer, lite pianoklink och trummor i fokus- och som sagt mycket Lasse Winnerbäck.
Sammantaget ny och spännande svensk musik från en rutinerad herre, som det är dags att upptäcka – och må bra av.
BERLIN CALLING 