Första advent i metropolen Örnsköldsvik. Förmiddagspromenaden avslöjade att nu händer det grejer. Mötte några vissna Lövenfans på väg till tåget och passerade det så kallade Stora torget, där det inte var ”full fart mot advent”. Åtminstone inte 10:30.
Lyssnade, nästan lite obligatoriskt i vanlig ordning, på David Urwitz, Chicago och Loney Dear och försökte kolla in State Cows nya singel under promenaden. Den låten ska jag ta hand om ännu mer nu…
Såg även i vanlig ordning en massa saker, som inte hör hemma på en återvinningsstation. Nästan lite tradition, även om en mindre rolig sådan. Träffade även barnbarnet Walter, vilket är betydligt mer roande än att beskåda en återvinningsstation i metropolen Örnsköldsvik där diverse restaurangägare lämnar stora konservburkar och en del andra mindre noggranna lämnar mattor, möbler och annat skräp som inte hör hemma där. Hur orkar FTI städa upp hela tiden?
Nu lite State Cows, ett av de mest underskattade banden i grannskapet, även om duon är fördelad 50/50 mellan Umeå och Grekland. Likväl värda en investering om man tycker om riktig västkustrock med inslag av Steely Dan och lite annat i samma genre, men med lite mindre jazziga toner. Ett måste för västkustälskaren!
BERLIN CALLING 