Greg Copeland
”The tango bar”
(Paraply Records/Border)
Betyg: 4
Så gammal jag är måste jag erkänna – här och nu – att jag aldrig riktigt stiftat bekantskap med amerikanen Greg Copeland. Konstigt nog måste tilläggas, eftersom 74-åringen med åren stått favoriten Jackson Browne väldigt nära – både vänskapligt och musikaliskt.
Den här skivan är lågmäld, men blixtrar till emellanåt med bluesiga gitarrer och ett medryckande tempo. Typ sådan där musik som sannolikt skulle göra sig ännu bättre på en mörk bar någonstans i den amerikanska södern, trots att mannen i fråga själv är född och uppvuxen på den amerikanska västkusten.
Nio låtar inkluderas på albumet, det första på 12 år – och det mesta svänger och är medryckande – trots att tempot emellanåt är långt ifrån uppskruvat. Bäst är inledande ”I´ll be your sunny day”, där mikrofonen lånats ut till en av de vackraste röster jag hört på länge, skönsjungande Inara George. Här får Emmylou Harris konkurrens.
En skiva som gör mig glad. Mycket glad. Nu är det bara för alla andra att upptäcka herr Copeland. Dessutom en artist som har en röst i ungefär samma division som John Hiatt – och ett skivomslag som kräver en egen historia. Men den tar vi en annan gång…
BERLIN CALLING 