NYTT PÅ SKIVA!
Tio nya låtar med Den Fule, Grammisnominerade redan för sin första skiva, som kom redan i början på 90-talet. Räknar jag rätt är den här självbetitlade skivan nummer fem i ordningen, musik som följer ett visst mönster, typ världsmusik korsat med folktoner, lite jazz, lite rock och blues, men framför allt spelglädje som heter duga. Förmodligen ska nog dessa musikaliska och rytmiska toner bäst upplevas på en scen, eftersom det blandas friskt i både tempo, variation och mellan de olika instrumenten.
Jag tycker mycket om inledande ”Ett minne blått”, som serverar harmoni och en typ av fin refräng, även om sången förstås saknas en aning. Riktigt bra är även ”8 200 000 000 schottis”, en låt som domineras av en smågiftig saxofon och emellanåt en lika smågiftig gitarr och till och med lite röster…
I ”Min bästa vän”, en tolkning av en visa, överraskar göteborgarna med skivans absolut tyngsta spelglädje och det bjuds på toner som säkert skulle göra ett och annat metalband rejält avundsjuka. Lyckligtvis avslutar Den Fule mer eller mindre lysande med låten ”Lysande”, lite drygt fem minuter lång och av det mer stillsamma och återhållsamma slaget.
Hur som helst för min del lite annorlunda toner, men samtidigt musik som serveras med både harmoni och en hel del finess. Dessutom går det inte att ta miste på det här bandets kompetens. Och som sagt: låten ”Ett minne blått” är absolut en av de bästa just nu.
