KVÄLLENS MUSIKVAL!
Eileen Rose bjuder på klassisk folkrock, country och americana när det låter som bäst. I alla fall är nya ”Insanitia” ett solklart bevis på just detta. Det handlar om tolv låtar, inklusive några covers, bland annat av John Prine och Los Lobos. Hur som helst handlar det om en mycket tilltalande skiva med både ett lysandet sväng och några lugnare alster, som inkluderar klassiska instrument som banjo, dragspel och fiol.
Sjunger gör dessutom Eileen Rose med en stämma som stavas klass lång väg. Bäst tycker jag om de två inledande låtarna, som har finess och en hel del harmoni – och inte minst tempo. Bäst är dock otroligt vackra och medryckande ”The blonde lady of the cherry trees”, som har det där lilla extra i både melodi och inramning. Helt enkelt en pärla med ett fullfjädrat orkestrerat komp och en låt som direkt faller på läppen och som omedelbart måste in på spellistan. Ett stycke musikaliska toner som med andra ord tål att lyssnas på ett flertal gånger framöver. Plus i kanten också till fin-fina ”Daydream fail”, ett stycke musik som också har det där lilla extra.
Musikaliskt låter Bostonfödda Eileen Rose som den perfekta korsningen av Rosanne Cash, Chrissie Hynde (Pretenders) och några till. Inte minst är det lite Bruce Springsteen-vibrationer lite här och där. På den här skivan förgyller dessutom ett minst sagt rutinerat gäng kompmusiker.
Och sedan måste avslutande ”Ma che freddo fa” bara höras, där Eileen Rose tar fram sin italienska i en rivig dänga som inte går av för hackor.
Sammantaget en kul bekantskap och ett stycke musik som borde gå åt som smör i solsken. ”Insanitia” är riktigt, riktigt bra toner från en artist som började ge ut skivor redan i mitten på 90-talet och som med åren har turnerat flitigt både i Europa och i USA – och inte minst gett ut skivor på en legendarisk brittisk skivetikett.
Som sagt: rekommenderas!
BERLIN CALLING 