KVÄLLENS LYSSNING!
Maria Skanselid kommer från Alingsås, om jag nu inte har tokfel. Hur som helst har hon begåvats med en röst som är både vacker och som i sina bästa stunder kan träffa mitt i prick. Musikaliskt är hennes debutplatta ”Vill” fylld med en slags svensk visa omgärdat av en stor portion jazz. Smakfullt är bara förnamnet, även om det är hennes ljuva stämma som gör att jag smälter omedelbart.
Det mesta är lugnt och tillbakalutat, men det finns plats för harmoni och stor variation. Ibland är det nästan på gränsen till att låta lite klassiskt, inte minst på grund av sin egen cello, som en väl avvägd stämningshöjare.
Jag tycker väldigt mycket om inledande ”Förlåt mig”, ett slags vemod som möter det vackra och underfundiga. Dessutom med så fin sång att det räcker och blir över. Allt dessutom till ett väl avvägt komp.
Fin är även titellåten ”Vill”, som dessutom bjuder på lite jazzigt sväng och en melodi som fastnar direkt, nästan som att Barbro Hörbergs ande svävar över melodin och inte minst rösten.
Pluspoäng även till ”Återvinner kärleken”, nästan lite tradjazz i lagom tempo och med en aptitretande trombon i bakgrunden.
Sammantaget en spännande ny svensk bekantskap med framför allt en röst som verkligen sticker ut. Dessutom gör Maria Skanselids vardagstexter de nio låtarna intressanta. Lite som en spännande bok. Bara det!
BERLIN CALLING 