DAGENS ÖVERRASKNING!
Den här skivan har fått ligga till sig en aning. Främst för att första provlyssningen kändes mycket märklig och fick mig att tänka på ”vad tusan är det här”? Sedan kunde jag glatt konstatera att det här faktiskt är riktigt underhållande mellan varven. Inte minst handlar det om sångröster som låter lite ”extra allt” i låtarna ”When I grow up” och ”Cold dead body”, musik som både svänger medryckande och samtidigt bjuder på oväntade instrument – och är melodiösa så det räcker och blir över.
I ärlighetens namn hade jag aldrig hört talas om Lady Psychiatrists Booth, som direkt får mig att tänka på gruppen Tubes med Fee Waybill i spetsen, även om den här San Diego-gruppen bjuder på mer americana än rock.
Annars handlar den här skivan om fyra kvinnliga patienter som hamnar på psyket sedan de har blivit lämnade av sina män. Alltså ett konceptalbum, som inte liknar något annat jag har blivit sammanstrålad med tidigare. Men det funkar musikaliskt, inte minst också i låtarna ”Spanish cafe” och ”That girl”, som är så nära hitlåtar man kan komma. Åtminstone den senare är en riktig favorit just nu och en suggestiv ballad, som håller mycket hög klass.
Ja, se hur det kan bli när man väntar. Jo, jag älskar även lite dragspel här och där – och kombinationen av stråkar och fiol. Och som sagt: mycket vackra röster från den här kvartetten!
Skivan ”Four research porpoises only” finns på Spotify och då även i en utökad version. Provsmaka och jag tror att du hittar ett och annat guldkorn…
BERLIN CALLING 