DAGENS MEST ÖSIGA SKIVA! Tio nya låtar med amerikanen Todd Partridge på hans 12:e skiva. Rakryggad blues med alla nödvändiga ingredienser, inte minst ett munspel, som för övrigt hanteras allt annat än varsamt – men med en stor portion fullskalig ödmjukhet och finess. Det handlar alltså om toner, som påminner en hel del om klassiskFortsätt läsa ”Todd bjuder på blues och fullt ös”
Kategoriarkiv: Musik
Leaf Rapids – melankoliskt och vackert
VECKANS PÄRLA! Det här bandet, med namn från basistens hemvist, är långt ifrån några nykomlingar. Det handlar om en kvartett kanadensare med en sångerska som låter lite som självaste countrydrottningen Emmylou Harris. Musikaliskt är det country med vissa förnimmelser av mystik, lite blues och sådant där som nog skulle ha platsat i en viss tv-serie,Fortsätt läsa ”Leaf Rapids – melankoliskt och vackert”
Filmisk jazz med Erik Palmberg
INSTRUMENTALT – OCH BRA! Jazz med sväng. Ungefär så sammanfattar jag den här kvartettens nya skiva, som består av tio låtar, som gärna skulle kunna vara bakgrunds toner i någon spännande film. Alltså filmmusik, men ändå inte. Trots Erik Palmbergs vassa trumpet fängslas jag nästan mest av kompisen Anton Drombergs pianospel, som får mig attFortsätt läsa ”Filmisk jazz med Erik Palmberg”
Rutinerat och starkt av Greg Copeland
VÄLSMAKANDE TONER! Redan 1982 gav västkust amerikanen Greg Copeland ut sin första skiva, producerad av ingen mindre än Jackson Browne, som han med åren skrivit flera låtar tillsammans med. 26 år senare kom uppföljaren (!). Flera gånger genom åren har den här mannen, tyvärr okänd för många, lyfts fram som en av de bättre inomFortsätt läsa ”Rutinerat och starkt av Greg Copeland”
Tidsdokument från Andrew Calhoun
DAGENS LYSSNING! Den här skivan är färsk, men består samtidigt av 20 låtar med ett spann på drygt 40 år. Ärligt talat är det musik som nog behöver en massa lyssningar – och riktigt dit har jag inte kommit och frågan är om jag någonsin kommer dit. Hur som helst är denne Andrew Calhoun enFortsätt läsa ”Tidsdokument från Andrew Calhoun”
The Bobby Tenderloin Universe – toner som du knappast har hört tidigare
CASH PÅ NY KULA, ELLER? Titel och skivomslag lämnar en hel del att önska, men det är väl å andra sidan precis vad som är meningen. Hur som helst: trots lite lätt omskakande omslag, uppträder en musikant med band som man med lätthet skulle kunna tro framträder med lite av Johnny Cash ande över sig.Fortsätt läsa ”The Bobby Tenderloin Universe – toner som du knappast har hört tidigare”
Nio favoritlåtar som inte skojas bort!
DAGENS ÖVERRASKNING! Om du inte redan har hört talas om Michael Johnathon bör du omedelbart ge honom chansen när han bjuder på sina tolkningar av egna favoriter, en mycket harmonisk blandning av låtar från Bob Dylan, Rolling Stones och en massa andra artister och låtar som lätt jan falla i glömska. Redan i inledande klassikernFortsätt läsa ”Nio favoritlåtar som inte skojas bort!”
Noah Zacharin blandar friskt och bjuder på gitarrspel i världsklass
DAGENS! Kanadensaren Noah Zacharin gör lugn och tillbakalutad americana, där gitarrer i olika varianter är huvudingrediensen, liksom ett vilande och harmoniskt lugn. Kalla det även för traditionell folkmusik med inslag av hur det lät när Byrds och Dylan bjöd på countryrock och var riktigt stora på 60-talet. Samtidigt vilar ett vemod över hela anrättningens elvaFortsätt läsa ”Noah Zacharin blandar friskt och bjuder på gitarrspel i världsklass”
Brock Davis bjuder på kvalitet!
VECKANS KANON-SKIVA! Senaste singeln heter ”It just take one” och är country, rock och folkmusik i en förnämlig kombination – precis som det ska låta för att kunna sorteras in i facket tillsammans med artister som smakar hög klass lång väg. Dessutom förfogar huvud objektet över en röst som riktigt smakar storhet, lång väg ochFortsätt läsa ”Brock Davis bjuder på kvalitet!”
Scott McClatchy bjuder på Fogerty!
TONER SOM ÄR KANON! Scott McClatchy sjunger som en salig Kris Kristofferson och gör musik som låter som en blandning av amerikansk sydstatsrock, folkmusik och gammal hederlig rock´n´roll. Det är drag hela vägen till målet och det är toner som gör att foten stampar och hela livet nästan känns som en glad operett. Det ärFortsätt läsa ”Scott McClatchy bjuder på Fogerty!”