Författararkiv:Berlin Calling

EN NY BEKANTSKAP! Om du inte har hört talas om amerikanen Michael Menager så föreslår jag att du genast söker upp hans musik. Nya ”Line in the water” är lugna singer-songwriter-toner, med ett gitarrspel långt utöver det som erbjuds en normal vardag i juli. Musikaliskt handlar det om lugn musik, som låter som en denFortsätt läsa ”Dagens pärla: Michael Menager!”

RUTINERAD AMERICANA! Lolly Lee från Alabama är en helt ny bekantskap för mig och hon gör musik som lätt kan sorteras in i samma fack som Lucinda Williams och några till. Dessutom är skivan producerad av Anthony Crawford, som inte minst spelat med självaste Neil Young och här dessutom förgyller med sång och trakterar enFortsätt läsa ”Lolly Lee – väl värd att upptäckas!”

RUTINERAT OCH PROFFSIGT! Tänker på salige Lowell George när Cary Hudson uppenbarar sig med nya ”Ole Blue”, musik som är lite av det mesta. Ja, med vacker och melodiös pianocountry, som i skivans andra spår – ”Delta darlin”. Det är lugnt, avskalat och en gitarr eller ett munspel här och där, som låter som omFortsätt läsa ”Cary Hudson – vilken klippa!”

EN ÖVERRASKNING! Kanske är det skivomslaget. Typ anspråkslöst och snudd på ointressant, trots att jag tycker om ödehus. Hur som helst; skivan hamnade (tyvärr) lite för länge i högen av skivor. Mest för att det såg lite för ointressant ut. Men ack som jag bedrog mig. Birdfeeder och skivan ”Woodstock” låter precis som den därFortsätt läsa ”Birdfeeder – dagens poppärla!”

EN DYRGRIP! Amerikanska Kate McDonnell har kallats för en songwriters songwriter och den beskrivningen är lika träffsäker som att sommaren snart kommer. På den här skivan, hennes första på 15 år, finns bland annat ett rutinerat gäng musiker med på några hörn. Det mesta har hon skrivit själv, men även låtar från John Fogerty ochFortsätt läsa ”Kate McDonnells första på 15 år”

EN NY BEKANTSKAP! Äkta paret Jim Patton och Sherry Brokus från Texas gör en slags lågmäld musik, som bäst kan beskrivas som amerikansk folkrock korsad med country – och i något spår med lite stänk av blues. Typ sådana där toner som bäst passar på en liten scen med närkontakt till lyssnarna. På den härFortsätt läsa ”Texasbor bjuder på lite Byrds och Petty – men mest på folkrock från Texas”

EN HÄLSING SOM STICKER UT! Mårten Lärka kommer från grannkommunen i söder, på andra sidan landskapsgränsen, där jag en gång växte upp. I ärlighetens namn har jag inte lyssnat så mycket på herr Lärka från Jättendal, före detta Olsson, så mycket tidigare. Det kan jag ångra en aning efter att ha lyssnat på ”Två dagarFortsätt läsa ”Mårten Lärka – dagens pärla!”

TUFFA TONER! Ulrik Arturén, sång och bas, Anders Börjesson, gitarr och sång och Torbjörn Carlsson, keyboards, är lika med Parallels, det vill säga tre välkammade svenska gentlemän, som precis har släppt skivan ”Exodus”, som mest liknar progressiv rock av både ädel och lite äldre stil, men samtidigt en slags temaskiva med klassiska inslag. Mycket braFortsätt läsa ”Parallels – storslaget och välspelat”

EN NY TREVLIG BEKANTSKAP! När Dr Rock & The Famous Merengo först uppenbarade sig på skivspelaren trodde jag nästan att det var något nytt från Doobie Brothers eller att Steely Dan hade återuppstått. I stället är det en fransman, som på sin andra skiva under det här gruppnamnet gör musik som utan tvekan kan sorterasFortsätt läsa ”Dr Rock låter betydligt mer än rock”