Författararkiv:Berlin Calling

VACKER FOLKMUSIK! Instrumentet dragspel får en ny innebörd när det hanteras varsamt och smakfullt av välutbildade Sunniva Brynnel, som med ”Bohuslän” bjuder på folkmusik från just den delen av Sverige. Dessutom med lika smakfullt pianokomp av Timo Alakotila och emellanåt fiolspel av Jenny Gustafsson och Hans Kennemark. Förvisso är det tidstypiskt vemodigt, men ibland hettarFortsätt läsa ”Välklingande folktoner från Bohuslän”

DAGENS AMERICANA! Tolv nya låtar med holländska Tip Jar, som är mer produktiva än de flesta och bjuder på typisk americana, som lika gärna kunde ha kommit från något mer välkänt band från andra sidan Atlanten. Hur som helst är det lika välspelat som på förra skivan, som bjöd på en och annan pärla, trotsFortsätt läsa ”Tip Jar med en av årets vackraste låtar”

LAURA NYRO LEVER IGEN! Peter Gallway är en minst sagt produktiv och rutinerad herre, som här ger sig på kraftigt underskattade Laura Nyro, en artist som var hyfsat populär på hemmaplan i USA och som tyvärr gick bort alldeles för tidigt i cancer. Vi snackar lite musik av typen Joni Mitchell och några till, som inteFortsätt läsa ”Stillsam hyllning från Peter Gallway”

LUGN AMERICANA! Marc Miner är något så ovanligt som en österrikare som gör typisk americana med rötter från andra sidan Atlanten. ”Secret session, vol. 1: At the creek” är den skäggprydde österrikarens tredje skiva, en kort variant med sex låtar, där det mesta framförs till en akustisk gitarr i lugnt och harmoniskt tempo, men därFortsätt läsa ”En österrikare med americana i blodet”

DAGENS MEST ÖSIGA SKIVA! Tio nya låtar med amerikanen Todd Partridge på hans 12:e skiva. Rakryggad blues med alla nödvändiga ingredienser, inte minst ett munspel, som för övrigt hanteras allt annat än varsamt – men med en stor portion fullskalig ödmjukhet och finess. Det handlar alltså om toner, som påminner en hel del om klassiskFortsätt läsa ”Todd bjuder på blues och fullt ös”

VECKANS PÄRLA! Det här bandet, med namn från basistens hemvist, är långt ifrån några nykomlingar. Det handlar om en kvartett kanadensare med en sångerska som låter lite som självaste countrydrottningen Emmylou Harris. Musikaliskt är det country med vissa förnimmelser av mystik, lite blues och sådant där som nog skulle ha platsat i en viss tv-serie,Fortsätt läsa ”Leaf Rapids – melankoliskt och vackert”

INSTRUMENTALT – OCH BRA! Jazz med sväng. Ungefär så sammanfattar jag den här kvartettens nya skiva, som består av tio låtar, som gärna skulle kunna vara bakgrunds toner i någon spännande film. Alltså filmmusik, men ändå inte. Trots Erik Palmbergs vassa trumpet fängslas jag nästan mest av kompisen Anton Drombergs pianospel, som får mig attFortsätt läsa ”Filmisk jazz med Erik Palmberg”

VÄLSMAKANDE TONER! Redan 1982 gav västkust amerikanen Greg Copeland ut sin första skiva, producerad av ingen mindre än Jackson Browne, som han med åren skrivit flera låtar tillsammans med. 26 år senare kom uppföljaren (!). Flera gånger genom åren har den här mannen, tyvärr okänd för många, lyfts fram som en av de bättre inomFortsätt läsa ”Rutinerat och starkt av Greg Copeland”

DAGENS LYSSNING! Den här skivan är färsk, men består samtidigt av 20 låtar med ett spann på drygt 40 år. Ärligt talat är det musik som nog behöver en massa lyssningar – och riktigt dit har jag inte kommit och frågan är om jag någonsin kommer dit. Hur som helst är denne Andrew Calhoun enFortsätt läsa ”Tidsdokument från Andrew Calhoun”