Författararkiv:Berlin Calling

LÅGMÄLT OCH VACKERT! Det här är New York-bon Kyle Careys fjärde skiva. Det är tio lugna låtar, men med ett väldisponerat orkestrerat komp. Bäst är nog Kyle Careys varma stämma, som utan tvekan har en hel del drag av brittisk folkmusik, typ Fairport Convention och Amazing Blondel, trots att skivan är inspelad i countryns MeckaFortsätt läsa ”Kvällens pärla: Kyle Carey”

ÅRETS BÄSTA SVENSKA SKIVA! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: David Urwitz är en av landets bästa artister, samtidigt som det är en gåta att han inte är mer känd bland musikälskare. Nya skivan – ”Nåt slags svar” – är förmodligen dessutom hans bästa. Det är bitterljuva toner med en helFortsätt läsa ”2025 är David Urwitz år!”

LUGNT OCH HARMONISKT! Sister Speak är lika med kanadensiska Sherri Anne Nyberg, som tidigare har bjudit på flera fullängdsalbum med ett välspelande band, skrivit musik till film och prisats – och på det även lite svenskt svävande över sig. Här på ”Coming home ep” serveras fem låtar, som framförs till ett mycket sparsamt komp. JagFortsätt läsa ”Sister Speak låter tala om sig”

BLUES, ROCK OCH AMERICANA EN BLÅSIG DAG! Det blåser tuffa vindar utomhus och då passar det utsökt att lyssna på god musik – inomhus. Precis sådant som Steve Postell frambringar på sin nya skiva, samma Steve som förmodligen är mest känd för sin medverkan i gruppen The Immediate Family, där även aktade musiker som DannyFortsätt läsa ”Kvalitet och harmoni från Steve Postell”

ETT MÅSTE! Kimmie Rhodes kom med sin första skiva redan 1981 och har hunnit passera 70. Att det är en mer än rutinerad artist som nu kommer med 18 låtar, en mer än nödvändig blandning av nya remixar på ett studioalbum från 1996 och ett gäng bonuslåtar, bland annat oumbärliga ”Send me the sun” medFortsätt läsa ”Lysande toner från Kimmie Rhodes”

FINA SVENSKA TONER! Andra fullängdsskivan från Fou Parle, som numera är ett ”riktigt” band med Mikael R Karlsson i spetsen. Det bjuds på elva låtar, som mest ger mig vibrationer från namn som Lasse Winnerbäck och några till. Det är lugnt, melodiöst och harmoniskt – och allt annat än den punk som låtskrivare Karlsson bjödFortsätt läsa ”Fou Parle är lika med hög klass!”

REKOMMENDERAS! Lågmält och vackert. Ungefär så kan man sammanfatta Nolan McKelveys nya skiva – ”How small we are” – ett stycke americana med tio låtar, som alla har det där melodiösa över sig. Det vill säga låtskapande som sticker ut, samtidigt som det är så ödmjukt framfört att det nästan är som ett slags ”ursäktaFortsätt läsa ”Dagens fynd: Nolan McKelvey”

DAGENS ÖVERRASKNING! Countryrock så det räcker och blir över. Harmoniska toner och minst lika harmoniska texter. Ungefär så kan man sammanfatta amerikanen Chris St Johns nya skiva, som innehåller tio smittande låtar med den gemensamma nämnaren: kvalité och mersmak. Jag vet i ärlighetens namn inte mycket om denne Chris St. John, mer än att hanFortsätt läsa ”Vacker countryrock från Chris St John”

COMEBACK! Första nya skivan på 40 år! Slå det om du kan! Borta På Vinden är Arbogabandets comeback och en både trivsam och bra sådan. Likväl har det här gänget gått mig förbi i många år och jag kan bara konstatera att jag måste ha sovit djupt under mossan när bandet existerade som mest. LikvälFortsätt läsa ”Borta På Vinden – men inte länge till!”

RÖSTEN, RÖSTEN, RÖSTEN… Nathan McEuens pappa är inte helt obekanta John McEuen från bandet Nitty Gritty Dirt Band, som bildades redan på 60-talet och till och med ett tag hade Jackson Browne med på ett hörn. Hur som helst låter sonen Nathan McEuen inte som ett gammalt country rock-band, utan mer som en artist somFortsätt läsa ”Småmysigt med Nathan McEuen”