NYTT FRÅN JIM WURSTER!
Avslutar 2025 med country. Alltså riktig country, som luktar sågspån från en saloon ”over there” och en massa energi från fioler och toner som jag inbillar mig att Johnny Cash, Rodney Crowell och ett gäng till skulle älska.
Inkluderas gör 12 välskrivna alster, som framförs med Jim Wursters lite sorgsna, men utmärkta americana-stämma. Bäst är det när det svänger till i rockiga ”Tear it up” och blir mer country än vad som krävs i starka ”The sun is always blue” och lugna Elvis-liknande ”Lonesome town”.
I ärlighetens namn har jag aldrig hört talas om denna country- och americana räv tidigare. Likväl en ny bekantskap som ger mersmak. Dessutom en skiva som är både utsökt och varierande, vilket märks med all tydlighet i låtar som ”Black queerie” och ”High rolling holy roller”, två låtar som sticker ut på en skiva som dessutom utan tvekan kvalar in i kategorin årets vackraste.
”Transcendental inclinations” är Jim Wursters sjunde album och kommer åtta år efter den förra. Kanske för att även bandet Atomic Cowboys tar sin tid. Hur som helst bjuder Wurster på ett gott slut på 2025.
BERLIN CALLING 