LÅGMÄLT OCH VACKERT!
Det här är New York-bon Kyle Careys fjärde skiva. Det är tio lugna låtar, men med ett väldisponerat orkestrerat komp. Bäst är nog Kyle Careys varma stämma, som utan tvekan har en hel del drag av brittisk folkmusik, typ Fairport Convention och Amazing Blondel, trots att skivan är inspelad i countryns Mecka Nashville.
Det mesta är som sagt mycket lugnt serverat, dessutom sjunger hon på både italienska och gaeliska, vilket är både intressant och lite spännande, framför allt när det framförs av en amerikanska.
Kanske kan man sammanfatta de här tio spåren att det låter som gaelic americana, om nu någon kan ha hört det förut.
Bästa spår är utan tvekan inledande ”The last bough”, tillika titelspår. Fint låter även stillsamma ”Edens grief” och avslutande ”Amours mystique”, där man kan säga att moderna instrument möter det gamla.
Sammantaget musik som framförs på ett minst sagt annorlunda sätt, samtidigt som det är mycket vackert om man bara ger anrättningen lite tid. Åtminstone utmanar Kyle Carey det strömlinjeformade vardagsskvalet på närmaste radiostation. Dessutom erbjuds ett skivomslag som slår det mesta.
BERLIN CALLING 