DAGENS: FULL FART MED SLOWMAN!
Slowman är Svante “Slowman” Törngren, en för många okänd ”oldboy”, som har serverat fem fullängdsalbum sedan han släppte sin första skiva med sitt band för ett bra tag sedan. På nya ”The invisible son” bjuds det på musik som är lika mycket blues som rock´n roll – och inte en fot kan hållas stilla när dessa gitarrbaserade toner med en åtskillig dos av sväng uppenbarar sig.
Sammanlagt kommer Slowman med elva nya låtar, som inte så lite påminner en hel del om Georgia Satellites korsat med lite Clapton och Sven Zetterberg. Det mesta låter förträffligt, mest när tempot är högt, precis som i inledande titelspår och ”Restless”, bluesiga ”Big fat city blues” och ”Best years yet to come” – fyra skivspår som knappast lämnar någon oberörd. Dessutom sjunger nu herr Slowman som om han inte har gjort mycket annat i sitt liv, med en stark och personlig stämma – som inte minst passar utmärkt i skivans övervägande rivigare låtar.
Även om svänget och öset är det som sticker ut mest här, visar även avslutande och lugna ”Harvest home” och ”Walking down our streets” på en styrka som ger en ordentlig dos mersmak. Framför allt när det sistnämnda stycket är en låt som med sin lätta melankoli är den perfekta avslutningen på en helt igenom genomarbetad svensk skiva, som jag hoppas att många fler än jag tar till mig i början på detta år. Tilläggas bör även att det också är ett litet gäng spelglada medmusikanter, som gör att helhetsintrycket är så glatt som det bara kan bli.
BERLIN CALLING 