INSTRUMENTALT – OCH BRA!
Jazz med sväng. Ungefär så sammanfattar jag den här kvartettens nya skiva, som består av tio låtar, som gärna skulle kunna vara bakgrunds toner i någon spännande film. Alltså filmmusik, men ändå inte.
Trots Erik Palmbergs vassa trumpet fängslas jag nästan mest av kompisen Anton Drombergs pianospel, som får mig att tänka på en vass Keith Jarret, ungefär som han en gång lät i början av sin karriär. I alla fall byggs melodierna till viss del på pianospelet, även om Palmbergs utmärkta trumpetspel dominerar.
Hur som helst, musik att bara luta sig tillbaka och njuta av. Inte minst för att av även Niklas Wennström och Sebastian Voegler hanterar bas och trummor på ett sätt som gör att hela anrättningen känns både harmonisk och stämningsfull.
Jag ska i ärlighetens namn säga att jag till vardags inte lyssnar speciellt mycket på jazz, men när den är så här melodisk och fin, då görs utan tvekan undantag. Givetvis också för att låtar som ”French flavors” och titellåten ”Faces” ger så pass varm lycka på skivspelaren. Två låtar som kommer att finnas på min Spotifylista inom kort. Dessutom pärlor, som sannolikt gör att min steglängd utökas vid nästa promenad…
Sammantaget en platta som ger mersmak – och dessutom med ett gäng låtar som borde förgylla en och annan film.
BERLIN CALLING 