CASH PÅ NY KULA, ELLER?
Titel och skivomslag lämnar en hel del att önska, men det är väl å andra sidan precis vad som är meningen. Hur som helst: trots lite lätt omskakande omslag, uppträder en musikant med band som man med lätthet skulle kunna tro framträder med lite av Johnny Cash ande över sig. Det är med andra country som skakar om och faktiskt är riktigt, riktigt tilltalande. Dessutom förfogar huvudobjektet vid mikrofonen över en röst, som är både avskalad och tilltalande på samma gång.
Musikaliskt skulle man även kunna tro att salige Lee Hazlewood har haft ett finger med i produktionen och emellanåt låter det även som något, som borde ha platsat i ett avsnitt av skumma tv-serien ”Twin peaks”. I alla fall bjuder dessa kanadensare från Edmonton på toner som du nog knappast har hört tidigare.
Instrumenteringen och spelglädjen är smittande, men trevligast blir det nog när en kvinna kommer in med en av de fagraste stämmorna jag har hört på länge – och en utmärkt kontrast till mannen vid mikrofonen, som förvisso låter som den perfekta Johnny Cash & Lee Hazlewood kopian.
Sammanfattningsvis ett band som till minst 100 procent skulle upplevas bäst på en scen. Dessutom en härlig steel guitar som förgyller lite här och där – och en massa harmoni utöver detta.
Toner som du knappast har hört förut. Garanterat!
BERLIN CALLING 