DAGENS ÖVERRASKNING!
Om du inte redan har hört talas om Michael Johnathon bör du omedelbart ge honom chansen när han bjuder på sina tolkningar av egna favoriter, en mycket harmonisk blandning av låtar från Bob Dylan, Rolling Stones och en massa andra artister och låtar som lätt jan falla i glömska.
Redan i inledande klassikern ”Blue moon” faller jag platt – och inte blir det sämre när denne Michael Johnathon plockar fram klassiska örhängen, som om det vore direkt plockat från ett löpande band, eller tio i topp-listan för den delen.
På skivomslaget skriver Michael Johnathon att han beslöt sig för att behandla alla låtar, som om han själv hade varit deras kompositör. Dessutom avslutas nio covers med hans egna komposition, som en slags hyllning till låtar som Bob Dylans ”Rolling stone”, Jagger och Richards ”Satisfaction” och inte minst låten ”Love hurts”, som det ju finns många kända artister som har bjudit på sina tolkningar av.
Huvudobjektet Michael Johnathon sjunger och framför samtliga låtar med bravur och det är sammantaget en slags kavalkad av tidlösa melodier, som med eftertryck behandlas både seriöst och varsamt, inte minst med en fager stämma, lite utöver det vardagliga.
En kul ny bekantskap, även om ”My covers volume 1” lär vara artistens skiva nummer 21 i karriären och att han själv med åren har skrivit mer än 300 låtar. Hur som helst handlar det om en musiker som låter som den perfekte amerikanska folksångaren, ungefär i samma anda som Don McLean, som inte helt oväntat även tolkas på den här skivan och röstmässigt är ett bra jämförelseobjekt.
BERLIN CALLING 