RUTINERAT OCH PROFFSIGT!
Tänker på salige Lowell George när Cary Hudson uppenbarar sig med nya ”Ole Blue”, musik som är lite av det mesta. Ja, med vacker och melodiös pianocountry, som i skivans andra spår – ”Delta darlin”.
Det är lugnt, avskalat och en gitarr eller ett munspel här och där, som låter som om det vore inspelat på en balkong med solen i bakgrunden.
Nämnda ”Delta darlin” står i en klass för sig på skivan, men Missisippi-bluesen i ”Velvet Elvis” och harmoniska ”Goodbye” med Anna Hudson, är musik som hela tiden växer och sticker ut och i sina bästa stunder låter som något till och Lennon och McCartney hade kunnat stå bakom.
Mest country och blues i en salig blandning, men flera utflykter till en annan typ av populärmusik.
Det mesta på skivans tio spår känns välspelat och genomtänkt, men sista spåret – ”Country funk”, hade åtminstone för min del kunnat få hamna i papperskorgen. Mest något, som påminner om en kul stund i studion, men som inte borde ha hamnat här.
Sammantaget är det dock en riktigt trivsam och kul stund med ett musikaliskt proffs, inte minst när det gäller låtsnickrande. Dessutom en röst som sticker ut och platsar i den högre divisionen.
”Delta darlin” hamnar pronto på min Spotify-lista. En låt som jag garanterat kommer att promenera snabbt till – och njuta av.
BERLIN CALLING 