EN ÖVERRASKNING!
Kanske är det skivomslaget. Typ anspråkslöst och snudd på ointressant, trots att jag tycker om ödehus.
Hur som helst; skivan hamnade (tyvärr) lite för länge i högen av skivor. Mest för att det såg lite för ointressant ut. Men ack som jag bedrog mig. Birdfeeder och skivan ”Woodstock” låter precis som den där indie-popen jag serverades av salige Lennart Persson en gång i tiden. Alltså sådan där mästerlig amerikansk pop, som få över huvud taget visste att den fanns.
Därför ska ni omedelbart försöka lyssna på just den här gruppen och deras nya skiva, som enligt dem själva spelades in på en och en halv dag i studion, som framträder på skivomslaget och närmast liknar något övergivet ruckel på den ångermanländska landsbygden! Dock är musiken långt ifrån lika övergiven som just studions yttre, och egentligen finns väldigt få låtar som faller en aning ur ramen, eftersom det är omväxlande, harmoniskt och poetiskt – och med lite av den där extra kryddan som allt som oftast saknas i dagens musikvärld.
Ja, hoppa egentligen bara över sista spåret – ”Super diamondaire”, som inte riktigt följer det övriga på den här överraskande fina poppärlan.
Dagens investering utom alla tvivel och det här skulle du ha fått höra Lennart!
BERLIN CALLING 