EN HÄLSING SOM STICKER UT!
Mårten Lärka kommer från grannkommunen i söder, på andra sidan landskapsgränsen, där jag en gång växte upp. I ärlighetens namn har jag inte lyssnat så mycket på herr Lärka från Jättendal, före detta Olsson, så mycket tidigare. Det kan jag ångra en aning efter att ha lyssnat på ”Två dagar om året – Mårten Lärka spelar Stig Dagerman” – en skiva full av välspelande toner, som inte så lite påminner om något som Olle Ljungström skulle ha kunnat stå bakom. Inte minst deras röster påminner en hel del om varandra, liksom underfundigheter i låtarna.
Musikaliskt är det 12 låtar, i huvudsak korta sådana, som bygger på texter från författaren Stig Dagerman. Egentligen känns ingen av låtarna onödiga, mycket på grund av harmoni och ett välspelande komp – och inte minst Olle-rösten. Dessutom låter allt som en perfekt korsning av visa, pop och en hel del indie. Till detta kan läggas underfundiga och mycket fyndiga titlar som ”Sockerkakan”, ”Fläkten satt i taket” och inte minst ”Den tomma rustningen”.
Bäst på skivan är bluesiga och medryckande ”Den sista skolan”, en låt som borde spelas ofta, ofta i närmaste radiokanal. Riktigt bra är även nämnda ”Sockerkakan”, medryckande singelspåret ”En dag om året” och minst lika medryckande ”Den tomma rustningen”, där något hammond-liknande och skråliga gitarrer ger vibrationer långt utanför huset. Riktigt stiligt och medryckande!
Dagerman var en olycklig själ, vilket om inte annat märks i texterna på den här skivan. Likväl blir jag glad när Mårten Lärkas toner uppenbarar sig. En hälsing som verkligen sticker ut!
BERLIN CALLING 