ETT HELGTIPS!
Svenska sexmannabandet West of Eden levererar folkmusik, som påminner en hel del om legendariska Fairport Convention. Likväl är det här klasser roligare, inte minst på grund av helheten på temaskivan ”Whitechapel”, som utspelar sig i 1880-talets London och runt Jack The Ripper och hans fem kvinnliga offer.
Trots det mörka temat och ett visst vemod är musiken riktigt, riktigt bra och framför allt är framförandet klasser bättre än förebilderna, som härjade som mest i slutet av 60-talet och och årtiondet efter. Mest imponeras jag här av melodierna och musikerna, liksom paret Schaubs sånginsatser och den delikata ljudbilden. Tillsammans innebär alla ingredienser att det här är en mycket tilltalande skiva, dessutom inkluderas lite Rolling Stones-gitarrer på några ställen.
12 låtar finns med på nya skivan, som släpps om ett par veckor. Två singlar finns redan nu ute på Spotify. Skivan är mixad i Edinburgh och sista handen har lagts av Calum Malcolm, som bland annat jobbat med en radda välbekanta artister som Mark Knopfler, Blue Nile, och inte minst Prefab Sprout. Bland annat ska det tilläggas.
Rekommenderade lyssningsobjekt på den här skivan är i första hand inledande ”Whitechapel blues”, ”The ten bells”, ”Mudlarking” och senaste singeln – ”Catch me when you can mr. Lusk”.
”Whitechapel” är West of Edens 13:e fullängdsskiva och jag kan inte säga annat än att musiken rekommenderas å det varmaste. Åtminstone om du gillar klassisk brittisk folkmusik med god sång och mycket kompetenta musiker. Bonus är ett mycket tilltalande skivkonvolut, som egentligen har allt man som skivnörd kan begära.
BERLIN CALLING 