TONER FÖR FULLVUXNA!
Om Sundsvallsbandet Gibrish kan man säga mycket, inte minst att kvartetten bjuder på toner som är lite mer än det mesta. Det är med andra ord en salig blandning av rock, jazz och blues – och definitivt musik som ger en träffsäker förnimmelse av 70-talets svenska proggrörelse – om än med betydligt bättre hantering av instrumenten i den moderna tappningen.
”Mykorrhiza” är bandets sjätte album och uppföljaren till ”Ådalsbanan”, som gav en hel del goda vibrationer från recensenter och kulturyttrare, för att inte tala om bedriften att leta reda på – och använda – trumpeten som blåste av dödsskjutningarna under Ådalen 31, för snart 100 år sedan.
Sångaren och journalisten Christer Sunesson sjunger inte som en Beach Boy, men hans spruckna stämma låter mer än verklig och inte minst otroligt passande till detta, ungefär som en Ted Ström under sina bästa dagar.
”Drömmarnas dröm” fastnar direkt, precis som ”Massor av ingenting”, som låter som passande från en film av Lars Molin. Ja, egentligen faller ingen låt ur ramen på en skiva med en salig massa rytmer, inte minst ett dragspel som förgyller här och där – och titlar modell annorlunda, som ”Intervju med en fågel”, ”Tårar av terpentin” och ”Ut med hunden”.
Väldigt passande avslutas ”Sönnsvallarnas” skiva med en version av jämten Allan Edvalls ”Göken”. Bara det en kulturyttring av yppersta klass.
Hur bra den här skivan än är, kan jag likväl tänka mig att Sunesson, Ullerstam, Barthold, Östensson och Selin bäst upplevs på en scen. Inte minst med det här materialet, som släpps inom kort.
BERLIN CALLING 