Winston Montgomery måste du höra!

ANNORLUNDA AMERIKANSKT SVÄNG!

Säga vad man vill om Winston Montgomery, men annorlunda är hans musik – och lite lätt småhungrig blir man när ”Breakfast in Texas (and other excursions)” uppenbarar sig på skivspelaren. Titlarna på skivan talar också för sig själv: ”With apologies to Leonard Cohen”, ”Hey Ricky, hey Lucy” och ”Vrroom, vrroom, vrroom”, den senare allt annat än en hyllning till elbilar.

Ja, det här är inget jag har hört tidigare och inget jag ens har varit i närheten av. Tror jag i alla fall. Om det sedan är bra? Nja, annorlunda är det i alla fall och i sina bästa stunder svänger det så att det räcker och blir över. Likväl är det dessutom lite småmysigt och toner som känns som att denne herr Montgomery helt enkelt bara ville göra en skiva av det här slaget…

Inkluderas gör fint gitarrspel, en fiol här och där – och medryckande pianospel – och dessutom en massa sväng över hela anrättningen. Huvudfiguren själv sjunger och låter ungefär som en Country Joe McDonald i högform och när tempot sedan höjs och bluespianot tas fram då svänger det så att taket skulle kunna lyfta – precis som i ”Doghouse blues” – en av den här skivans absolut bästa låtar tillsammans med lätt vemodiga ”Moonshine and bluegrass” och oerhört svängiga och medryckande ”Cadillac coffin”.

Sammantaget inbillar jag mig att denne Winston Montgomery, född norr om New York och via San Fransisco sedan har hamnat i New Mexico med egen studio, gör musik som borde passa utmärkt på diverse scener och barer. Dave Chmil heter förresten gitarristen på skivan. Han vet verkligen hur gitarrsträngarna ska hanteras på bästa sätt, både med el och utan.