VECKANS HÖJDARE!
På fredag släpps Love On Drugs nya skiva ”Fluke”. Alltså Thomas Ponten och ett gäng medmusikanter, som bjuder på toner som först får mig att tänka på Umeåbandet Deportees, som ju snart också kommer med ny musik.
Det är alltså toner som populärt brukar kallas indie, men som ändå kan sorteras in i facket pop, men kanske lite stökigare och råare än det som tillhör vardagen.
Ja, lägger man till lite americana och country så är man sannolikt så nära Love On Drugs man kan komma, som i och med ”Fluke” levererar sin fjärde skiva sedan den första, som kom för sju år sedan.
Musikaliskt är det mesta harmoniskt och välljudande – och till och med lite vemodigt vackert som i ”Tears must fall” – toner som påminner en hel del om något som svenske Basse Wickman kan ha gjort, inte minst på grund av Thomas Pontens sätt att framföra låten. Och varför inte ”Through the dark” eller ”Never walk away”, låtar som nästan låter mer Deportees än Deportees.
Som sagt: gillar du Deportees och Basse Wickman, ja, då har du utan tvekan hittat rätt om du ger Love On Drugs en chans.
Överraskande bra. Kanon helt enkelt!
BERLIN CALLING 